Idag har jag gått upp på ett berg. Inte ett stort ett, mer en hög kulle kanske, men ändå. Vi gick upp vid sex och hjälpte till att förbereda matsäcken och paketetera den i bananblad. Idli, risbollar, med kokosnöts-chutney till frulle och ris med aubergine-gryta till lunch. Vi ojade oss lite över att Nadia inte hade ordentliga skor tills vi kom iväg och upptäckte att Mutu Lakshmi som gick med inte tänkte ha på sig några skor alls för den sex timmar långa promenaden bland stenar och taggbuskar. Nils som är koordinator för Framtidsjorden och Ann Kathrin, som också volontärar här, var också med. Kadavakuruchi ligger precis bakom CIRHEPs träningscenter där vi bor och har fått sitt namn efter djuren som en gång levde där uppe. Hela berget har nämligen en gång varit täckt med djungel. Men när människorna blev fler och fler blev träden färre och färre. Idag arbetar CIRHEP med att försöka få tillbaka träd till området, och för att de ska kunna växa även ser till att det värdefulla regnet som faller under monsunen sugs upp av marken och inte bara rinner undan tillsammans med den lika värdefulla jorden. När vi stod uppe på krönet och såg ut över landskapet kunde man tydligt se dikena och vallarna som har byggts precis nedanför kullen. På så långt håll bara som små böjda sträck i olika mönster. Idag hugger inte folk lika mycket ved längre och det blir grönare och grönare för varje år. Idag bebos kullen mest av apor, vilda kor, trädgudar och diverse skumma insekter. Imorgon förväntas ordenligt träningsverk som garanti för en fantastisk dag med välbehövlig motion.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar