Mina två dagar som ekobonde

Pillar i kobajs i kohorn som grävs ner i 3 månader och blir finfin gödning

I två dagar har jag fått chans att bo och arbeta med en familj som odlar eko här i närheten. Jag har fått en inblick i hur det är att leva som småbrukare i Indien och jag har fått en bra mycket större förståelse för hur människor lever här. Jag hängde mest med mamman i familjen och försökte hjälpa till med hennes sysslor. Vi gjorde kökssysslor som att hacka grönsaker på jordgolvet inne i stugan, som är flätad av palmblad. Jag fick tjata mig till att få hjälpa till med disken ute på gårdsplanen, men på köpet har jag i alla fall lyckats lära mig att bära vatten på höften i stora plastkrukor.

Familjen odlar en trädväxande grönsak som heter ”drumsticks”. Under träden odlar de ärtväxter, som är kvävefixerande och godis för träden när de skärs ner och får förmultna i jorden. Det fick jag hjälpa till med att göra någon timme på morgnarna efter frukost. När det började skymma gick vi till fältet där de odlar hirs för kofoder som vi kapade och band till en stor bunte som bars hem på huvudet till korna. Korna skulle även hämtas hem från ängen där de hade stått och betat under dagen. Jag fick hålla i repet till en av korna och det tyckte jag var fantastiskt spännande. Kan tänka mig att de inte alls ens tänkte på att det var en så stor grej för mig att promenera runt med en ko i ett snöre, det är ju vardagssysslor här.

Den bästa utflykten

Det var alltså dags att börja bege sig hem till Indien igen efter en alldeles fantastisk semester på Sri Lanka. Men vi kände oss inte riktigt klara, så timmarna innan vi skulle lämna hotellet åkte Anna H och jag på en sista utflykt. En tuk-tuk tog oss till Koggala Lake, en bräck-vattensjö kantad med mangroveskog. Där bytte vi färdmedel till en katamaran, som roddes av vår guide på båtturen. Det var underbart att komma ut på vattnet och sakta glida fram längs med de små gröna öarna. Precis när vi lade till vid en av  dem såg vi en liten pojke i orange munkdräkt springa förbi. På ön fanns ett kloster med 26 munkar och ett tempel. Vi gick runt ett tag och tittade på de stora statyerna och målningar som beskrev Buddhas liv. Sen fortsatte färden till kanel-ön där vi fick se hur familjen som bodde där odlade och torkade kanelbark. Jag fick även användning för min nyinköpta mini-kikare för vi såg både en del fåglar och en 1 meter lång vatten-varan. På vägen tillbaka gjorde vi ett snabbt stopp på ett ställe som arbetar med att bevara sköldpaddor genom att ta hand om äggen och släppa ut sköldpadds-bäbisarna i havet när de kläcks. Vi fick hålla i två dagar gamla ungar. Åter tillbaka i tuk-tuken kunde vi konstatera att vi hade hunnit med att åka båt, få se vilda djur, fin skog, tempel och inhandla kryddor och se hur de framställs på bara två timmar, utan att stressa. Det kallar jag super-utflykt!
   På tåget mot flygplatsen satt jag bredvid en man som var statligt anställd och därför fick gratis tågbiljetter. Han frågade vad jag odlar i min trädgård där hemma.

Sri Lanka- blodiglar och jultomtar

God Jul!
Nu befinner jag mig pa sri lanka, lite konstig kansla att inte fira jul for forsta gangen i mitt liv. Tva av mina praktikantkompisar gor sin praktik har. Pga av inbordeskriget som slutade nyligen ar det forsta gangen som Framtidsjorden skickar praktikanter hit. Vi tog chansen att aka hit och besoka deras tva organisationer nagra dagar innan vi drar ner till sodra delen av sri lanka for strandhang, surfing, snorkling, valskadning och regnskogsvandring, eller sa mycket av detta vi hinner med pa sex dagar innan vi drar tillbaka till Indien.

Sri Lanka paminner en del om Indien, men skillanderna ar mycket storre an jag vantat mig. Forutom buddhismen och att naturen ar mer regnskogslik verkar det overlag vara ett rikare land, lugnare, renare och mer "uppstyrt" som jag sa svenskt skulle vilja utrycka det.

Idag har vi lamnat den forsta organisationen, samt deras ihardiga blodiglar som sog sig fast overallt dar de kom at. De hade en fantastisk kokstradgard och ar experter pa coola exempel pa hur man odlar utan stor plats, pa hojden tex i olika byttor och krukor pa olika kreativa stallningar.

En annan skillnad gentemot Indien ar faktiskt att juletiden ar mycket mer pataglig har. Julpynt och tom jultomte i mataffaren. och organisationen vi bor pa ar kristen sa det blir faktiskt lite julfirande. Midnattsmassa ikvall och julfest med hela personalen imorgon!

Hoppas ni far en fet jul dar hemma!
Stor jule-kram

Samma transportmedel som i Indien i all fall. Tuktuk, auto, rickshaw, jag bryr mig inte om vad ni kallar dem, grymma ar dem.

Ingen dalig utsikt for julaftons morgon, och vem alskar inte en stad med namnet Kandy

Sri lankesisk jam i tradgarden pa GSS

Auroville

I helgen deltog alla vi sex praktikanter i en fantastisk workshop som anordnats för organisationerna i Framtidsjordens nätverk och hölls av en influgen svenska från Forum Syd. Vi pratade om rättighetsperspektiv i projekt, om hur organisationerna bör arbeta för att stärka civilsamhället och få ett folkligt deltagande i projekten, och hur man arbetar för långsiktiga demokratiska förändringar istället för punktinsatser. Det diskuterades även om hur man hittar, redovisar och informerar om de förändringar som organisationernas projekt leder till, dvs vilka resultat man uppnår. Vi fick göra den gamla hederliga 4-hörn-övningen, men jag lärde mig också en helt ny lek/bensträckare som var väldigt bra (visas när jag kommer hem till sverige).

Nu befinner vi oss på en Auroville-community tillsammans med vår koordinator från Sverige, för att få prata av oss om allt vi varit med om och planera lite för fortsättningen. Auroville grundades 1968 som ett projekt för att skapa en universell stad där folk från all världens länder skulle kunna leva i fred och harmoni. Grundaren, en fransk kvinna som tillhörde det religiösa samfundet, Sri Aurobindo Society, går under namnet ”The Mother” och henne kan man hitta bilder på lite var stans här runt omkring, tex i vårt kök. Idag bor det drygt 2000 pers från 44 länder i Auroville, som är utspridda på olika bosättningar med vanliga indiska byar i mellan och tanken var att Auroville skulle växa ihop till ett enda utopisamhälle. Vad tänkte man skulle hända med indierna?

Stället vi bor på heter Eternity (och uppfyller bara där en del av hippie-stereotypen). På Eternity finns en pool. Den tänkte vi bada i, men det regnade just idag. Monsunen kommer åt en överallt.

Workshop i Trichy

Vi gillar vår stuga på Eternity

Anna, Nadia och David på vårt stamhak inne i byn utanför Eternity

Bananer är gott och bra som mellanmål (och dö tunga att bära på)

Grönbete!

Cashewbonden -en av mina favoritet, och inte bara för att jag gillar cashew

Nadia impas av hans biogas-anläggning

Eco-club/engelskalektion combo i Pappinayakkanpatti

Lyckad bingo - trots vissa tveksamma avbilder av de lokala husdjuren

De senaste dagarna har vi äntligen fått chans att åka i väg på flera fältbesök, vilket har varit väldigt kul. Vi har sett cashewbuskar, linsbuskar, papaya, guava, kossor, getter och sist men inte minst en biogas-anläggning. Vi har lärt oss om hur man rör till eko-bekämpningsmedel och fått stänka biodynamisk kohorns-gödning på tomatplantorna här hemma på CIRHEP-centret. Vi har även varit på tjejgruppsmöte och fått tunghäfta på frågan om hur svenska föräldrar ser på pojkvänner, suttit i långa möten, och spelat engelsk-ord-bingo med 12-åringar. Temperaturen är alldeles lagom, och idag har jag till och med fått min tvätt torr trots monsun-tider. Rätt goa tider helt enkelt!

Tigerberget

Idag har jag gått upp på ett berg. Inte ett stort ett, mer en hög kulle kanske, men ändå. Vi gick upp vid sex och hjälpte till att förbereda matsäcken och paketetera den i bananblad. Idli, risbollar, med kokosnöts-chutney till frulle och ris med aubergine-gryta till lunch. Vi ojade oss lite över att Nadia inte hade ordentliga skor tills vi kom iväg och upptäckte att Mutu Lakshmi som gick med inte tänkte ha på sig några skor alls för den sex timmar långa promenaden bland stenar och taggbuskar. Nils som är koordinator för Framtidsjorden och Ann Kathrin, som också volontärar här, var också med. Kadavakuruchi ligger precis bakom CIRHEPs träningscenter där vi bor och har fått sitt namn efter djuren som en gång levde där uppe. Hela berget har nämligen en gång varit täckt med djungel. Men när människorna blev fler och fler blev träden färre och färre. Idag arbetar CIRHEP med att försöka få tillbaka träd till området, och för att de ska kunna växa även ser till att det värdefulla regnet som faller under monsunen sugs upp av marken och inte bara rinner undan tillsammans med den lika värdefulla jorden. När vi stod uppe på krönet och såg ut över landskapet kunde man tydligt se dikena och vallarna som har byggts precis nedanför kullen. På så långt håll bara som små böjda sträck i olika mönster. Idag hugger inte folk lika mycket ved längre och det blir grönare och grönare för varje år. Idag bebos kullen mest av apor, vilda kor, trädgudar och diverse skumma insekter. Imorgon förväntas ordenligt träningsverk som garanti för en fantastisk dag med välbehövlig motion.

I en gul auto-rikshaw

I en gul auto-rikshaw from parrot.cottage on Vimeo.

utanför organisationen där vi bor