Vad är mens?

Det är så självklart för de flesta tjejer och kvinnor i Sverige, varför vi har mens alltså. Vi har fått höra om det i skolan, läst allt man någonsin skulle kunna undra om det i KP och massor av gånger sett bilden på livmodern med de tillhörande äggstockarna. När jag sitter där med ett gäng elva till fjortonåriga indiska tjejer och pratar om något som jag börjar misstänka är en total nyhet för flera av tjejerna, framstår helt plötsligt vad vi tidigare tyckte var vår så pedagogiska skiss mer som konstig abstrakt konst. Förlåt Nadia, du ritade den jättefint, men om jag försöker se det med deras ögon. På just den här träffen i en av byarna har de flesta av tjejerna inte fått sin mens än och jag sitter alltså och berättar för dem att de snart kommer börja blöda mellan benen en gång i månaden, och det är helt normalt, samtidigt som jag visar en konstig bild och viftar med armarna runt min nedre mage. De verkar dock ta det med ro och det obligatoriska fnisset lugnar mig när vi skickar runt min egendesignade tygbinda.  Jag förklarar så gott jag kan om hur ett ägg mognar en gång i månaden osv. Vi uppmanar tjejerna att börja prata mens med varandra, sina mammor och syskon, och låter dem ställa frågor till oss om de har några. Hur länge i livet har man mens? är det en som frågar. Vad kan man göra åt mensvärk?

I en av de andra byarna var en tidigare praktikant med och startade tjejgrupperna redan förra året och började undersöka hur man skulle kunna få igång att sy tygbindor. Jag har nu jobbat vidare på det spåret och hittat lämpligt tyg att sy med. Vi körde menscyklen i repetition första träffen, men andra träffen började vi med att alla sydde varsin binda.

Nu är vi snart i gång i tre olika byar och vi ska i veckan dela ut kitt med allt vad de behöver så att de kan fortsätta med resten av bindorna själva. Sen får vi se om det blir syjuntor med tillhörande snack eller om de syr på egen hand och har andra aktiviteter på tjejträffarna. Det är en utmaning för mig och Nadia att kommunicera genom att få allt tolkat, och det är omöjligt att veta vad som sägs när tolkandet övergår i annat snack. Det har dock gått väldigt bra hittills med bindorna. Tack alla som har hjälpt till med pengar! Det känns så underbart att kunna köpa upp massor av tyg och dela ut. På senaste träffen kom det direkt upp att den ekonomiska biten var ett problem när det kom till bindor. Nu kan vi visa att det är ett prioriterat!

När jag passerat ett hus lite utanför byn och en tjej kommer ut och på långt håll ropar högt och glatt efter mig "Kristin, Kristin! Monday meeting!!" då är mitt hjärta fyllt av små mjuka tussar.

Läs om bakgrunden till projektet