Att sy en tygbinda i Indien

Tjejerna ser förväntansfulla ut när vi delar ut de små hinkarna med tyg. Någon vill ha en röd, någon hellre en blå. De sätter snabbt igång att jobba. Det är nämligen dags att sy tygbindor!

Tygbindor är bättre både för både kroppen och för miljön än engångsbindor i plast. Tyg ger en bättre miljö för snippan och minskar risken för svamp och irritation. Med tygbindor som du kan tvätta och använda om och om igen minskar du din konsumtion vilket gynnar både plånboken och miljön.

Varje kitt innehåller fleacetyg för 5-6 bindor, en frottéhandduk, knappar, sax och nål och tråd.

Här i Indien har tygbindorna stor betydelse för tjejerna. Många kvinnor använder smutsiga gamla tyger som inte suger upp ordentligt, och som lätt orsakar infektioner. Att samlas och sy bindorna tillsammans öppnar upp för att prata om viktiga saker som det annars inte pratas om. Vi som svenskar och som kommer in utifrån har på ett sätt lättare att ta upp och prata om sådana ämnen och   kan förhoppningsvis hjälpa till att bryta onödiga tabuer som drabbar kvinnor. Vi försöker att få tjejerna att känna att deras problem och behov är prioriterade och att de tas på allvar.

Tjejgrupperna är igång och hålls en gång i veckan. I en grupp har vi på tjejernas förfrågan pratat om vad som händer i kroppen när man kommer i puberteten. Vi hade med oss ett stort ark med konturerna av en kropp där tjejerna fick skriva i olika förändringar. Bröst, svett, finnar, växtverk, hår, listan kan göras lång. Fast att man blir trött och irriterad på sina föräldrar, som är så självklart i vår kultur, kändes inte lika bekant här. Finns problemet inte här, eller är det kanske vi som förstärker det mer än vad det är eftersom man snackar så mycket om det?

Det har varit lite av en utmaning att hitta rätt material för att göra bindorna. I Sverige använder man gärna speciellt behandlat tyg som inte släpper igenom vätska, sk. PUL-tyg, som spärrskikt. Som uppsugning använder man tex. bambufleace. Våra bindor är sydda i vanligt fleacetyg från filtar som vi köper och fylls med ihopvikta bitar av frottétyg från handdukar. Det har blivit många vändor till tygaffären. Jag undrar lite vad vår handledare säger som förklaring till mannen i kassan.  Fleacetyg är bra eftersom det från ena sidan suger upp vätska och från andra sidan stoppar upp. Framförallt torkar det snabbare än tex. bomullstyg. På varje vinge syr vi fast en liten tryckknapp som håller bindan på plats i trosan.
Hinkarna som kommer med kitten är tänkta att
användas för att lägga de använda bindorna i innan de tvättas.

För er där hemma finns det många svenska hemsidor som säljer färdiga tygbindor eller har mönster som du kan sy efter, tex. Emiliten på  http://emiliten.blogspot.com/2010/12/tygbindor.html
 Eller varför inte designa din egen tygbinda!

Vad är mens?

Det är så självklart för de flesta tjejer och kvinnor i Sverige, varför vi har mens alltså. Vi har fått höra om det i skolan, läst allt man någonsin skulle kunna undra om det i KP och massor av gånger sett bilden på livmodern med de tillhörande äggstockarna. När jag sitter där med ett gäng elva till fjortonåriga indiska tjejer och pratar om något som jag börjar misstänka är en total nyhet för flera av tjejerna, framstår helt plötsligt vad vi tidigare tyckte var vår så pedagogiska skiss mer som konstig abstrakt konst. Förlåt Nadia, du ritade den jättefint, men om jag försöker se det med deras ögon. På just den här träffen i en av byarna har de flesta av tjejerna inte fått sin mens än och jag sitter alltså och berättar för dem att de snart kommer börja blöda mellan benen en gång i månaden, och det är helt normalt, samtidigt som jag visar en konstig bild och viftar med armarna runt min nedre mage. De verkar dock ta det med ro och det obligatoriska fnisset lugnar mig när vi skickar runt min egendesignade tygbinda.  Jag förklarar så gott jag kan om hur ett ägg mognar en gång i månaden osv. Vi uppmanar tjejerna att börja prata mens med varandra, sina mammor och syskon, och låter dem ställa frågor till oss om de har några. Hur länge i livet har man mens? är det en som frågar. Vad kan man göra åt mensvärk?

I en av de andra byarna var en tidigare praktikant med och startade tjejgrupperna redan förra året och började undersöka hur man skulle kunna få igång att sy tygbindor. Jag har nu jobbat vidare på det spåret och hittat lämpligt tyg att sy med. Vi körde menscyklen i repetition första träffen, men andra träffen började vi med att alla sydde varsin binda.

Nu är vi snart i gång i tre olika byar och vi ska i veckan dela ut kitt med allt vad de behöver så att de kan fortsätta med resten av bindorna själva. Sen får vi se om det blir syjuntor med tillhörande snack eller om de syr på egen hand och har andra aktiviteter på tjejträffarna. Det är en utmaning för mig och Nadia att kommunicera genom att få allt tolkat, och det är omöjligt att veta vad som sägs när tolkandet övergår i annat snack. Det har dock gått väldigt bra hittills med bindorna. Tack alla som har hjälpt till med pengar! Det känns så underbart att kunna köpa upp massor av tyg och dela ut. På senaste träffen kom det direkt upp att den ekonomiska biten var ett problem när det kom till bindor. Nu kan vi visa att det är ett prioriterat!

När jag passerat ett hus lite utanför byn och en tjej kommer ut och på långt håll ropar högt och glatt efter mig "Kristin, Kristin! Monday meeting!!" då är mitt hjärta fyllt av små mjuka tussar.

Läs om bakgrunden till projektet