Att sy en tygbinda i Indien

Tjejerna ser förväntansfulla ut när vi delar ut de små hinkarna med tyg. Någon vill ha en röd, någon hellre en blå. De sätter snabbt igång att jobba. Det är nämligen dags att sy tygbindor!

Tygbindor är bättre både för både kroppen och för miljön än engångsbindor i plast. Tyg ger en bättre miljö för snippan och minskar risken för svamp och irritation. Med tygbindor som du kan tvätta och använda om och om igen minskar du din konsumtion vilket gynnar både plånboken och miljön.

Varje kitt innehåller fleacetyg för 5-6 bindor, en frottéhandduk, knappar, sax och nål och tråd.

Här i Indien har tygbindorna stor betydelse för tjejerna. Många kvinnor använder smutsiga gamla tyger som inte suger upp ordentligt, och som lätt orsakar infektioner. Att samlas och sy bindorna tillsammans öppnar upp för att prata om viktiga saker som det annars inte pratas om. Vi som svenskar och som kommer in utifrån har på ett sätt lättare att ta upp och prata om sådana ämnen och   kan förhoppningsvis hjälpa till att bryta onödiga tabuer som drabbar kvinnor. Vi försöker att få tjejerna att känna att deras problem och behov är prioriterade och att de tas på allvar.

Tjejgrupperna är igång och hålls en gång i veckan. I en grupp har vi på tjejernas förfrågan pratat om vad som händer i kroppen när man kommer i puberteten. Vi hade med oss ett stort ark med konturerna av en kropp där tjejerna fick skriva i olika förändringar. Bröst, svett, finnar, växtverk, hår, listan kan göras lång. Fast att man blir trött och irriterad på sina föräldrar, som är så självklart i vår kultur, kändes inte lika bekant här. Finns problemet inte här, eller är det kanske vi som förstärker det mer än vad det är eftersom man snackar så mycket om det?

Det har varit lite av en utmaning att hitta rätt material för att göra bindorna. I Sverige använder man gärna speciellt behandlat tyg som inte släpper igenom vätska, sk. PUL-tyg, som spärrskikt. Som uppsugning använder man tex. bambufleace. Våra bindor är sydda i vanligt fleacetyg från filtar som vi köper och fylls med ihopvikta bitar av frottétyg från handdukar. Det har blivit många vändor till tygaffären. Jag undrar lite vad vår handledare säger som förklaring till mannen i kassan.  Fleacetyg är bra eftersom det från ena sidan suger upp vätska och från andra sidan stoppar upp. Framförallt torkar det snabbare än tex. bomullstyg. På varje vinge syr vi fast en liten tryckknapp som håller bindan på plats i trosan.
Hinkarna som kommer med kitten är tänkta att
användas för att lägga de använda bindorna i innan de tvättas.

För er där hemma finns det många svenska hemsidor som säljer färdiga tygbindor eller har mönster som du kan sy efter, tex. Emiliten på  http://emiliten.blogspot.com/2010/12/tygbindor.html
 Eller varför inte designa din egen tygbinda!

Vad är mens?

Det är så självklart för de flesta tjejer och kvinnor i Sverige, varför vi har mens alltså. Vi har fått höra om det i skolan, läst allt man någonsin skulle kunna undra om det i KP och massor av gånger sett bilden på livmodern med de tillhörande äggstockarna. När jag sitter där med ett gäng elva till fjortonåriga indiska tjejer och pratar om något som jag börjar misstänka är en total nyhet för flera av tjejerna, framstår helt plötsligt vad vi tidigare tyckte var vår så pedagogiska skiss mer som konstig abstrakt konst. Förlåt Nadia, du ritade den jättefint, men om jag försöker se det med deras ögon. På just den här träffen i en av byarna har de flesta av tjejerna inte fått sin mens än och jag sitter alltså och berättar för dem att de snart kommer börja blöda mellan benen en gång i månaden, och det är helt normalt, samtidigt som jag visar en konstig bild och viftar med armarna runt min nedre mage. De verkar dock ta det med ro och det obligatoriska fnisset lugnar mig när vi skickar runt min egendesignade tygbinda.  Jag förklarar så gott jag kan om hur ett ägg mognar en gång i månaden osv. Vi uppmanar tjejerna att börja prata mens med varandra, sina mammor och syskon, och låter dem ställa frågor till oss om de har några. Hur länge i livet har man mens? är det en som frågar. Vad kan man göra åt mensvärk?

I en av de andra byarna var en tidigare praktikant med och startade tjejgrupperna redan förra året och började undersöka hur man skulle kunna få igång att sy tygbindor. Jag har nu jobbat vidare på det spåret och hittat lämpligt tyg att sy med. Vi körde menscyklen i repetition första träffen, men andra träffen började vi med att alla sydde varsin binda.

Nu är vi snart i gång i tre olika byar och vi ska i veckan dela ut kitt med allt vad de behöver så att de kan fortsätta med resten av bindorna själva. Sen får vi se om det blir syjuntor med tillhörande snack eller om de syr på egen hand och har andra aktiviteter på tjejträffarna. Det är en utmaning för mig och Nadia att kommunicera genom att få allt tolkat, och det är omöjligt att veta vad som sägs när tolkandet övergår i annat snack. Det har dock gått väldigt bra hittills med bindorna. Tack alla som har hjälpt till med pengar! Det känns så underbart att kunna köpa upp massor av tyg och dela ut. På senaste träffen kom det direkt upp att den ekonomiska biten var ett problem när det kom till bindor. Nu kan vi visa att det är ett prioriterat!

När jag passerat ett hus lite utanför byn och en tjej kommer ut och på långt håll ropar högt och glatt efter mig "Kristin, Kristin! Monday meeting!!" då är mitt hjärta fyllt av små mjuka tussar.

Läs om bakgrunden till projektet

Mina två dagar som ekobonde

Pillar i kobajs i kohorn som grävs ner i 3 månader och blir finfin gödning

I två dagar har jag fått chans att bo och arbeta med en familj som odlar eko här i närheten. Jag har fått en inblick i hur det är att leva som småbrukare i Indien och jag har fått en bra mycket större förståelse för hur människor lever här. Jag hängde mest med mamman i familjen och försökte hjälpa till med hennes sysslor. Vi gjorde kökssysslor som att hacka grönsaker på jordgolvet inne i stugan, som är flätad av palmblad. Jag fick tjata mig till att få hjälpa till med disken ute på gårdsplanen, men på köpet har jag i alla fall lyckats lära mig att bära vatten på höften i stora plastkrukor.

Familjen odlar en trädväxande grönsak som heter ”drumsticks”. Under träden odlar de ärtväxter, som är kvävefixerande och godis för träden när de skärs ner och får förmultna i jorden. Det fick jag hjälpa till med att göra någon timme på morgnarna efter frukost. När det började skymma gick vi till fältet där de odlar hirs för kofoder som vi kapade och band till en stor bunte som bars hem på huvudet till korna. Korna skulle även hämtas hem från ängen där de hade stått och betat under dagen. Jag fick hålla i repet till en av korna och det tyckte jag var fantastiskt spännande. Kan tänka mig att de inte alls ens tänkte på att det var en så stor grej för mig att promenera runt med en ko i ett snöre, det är ju vardagssysslor här.

Den bästa utflykten

Det var alltså dags att börja bege sig hem till Indien igen efter en alldeles fantastisk semester på Sri Lanka. Men vi kände oss inte riktigt klara, så timmarna innan vi skulle lämna hotellet åkte Anna H och jag på en sista utflykt. En tuk-tuk tog oss till Koggala Lake, en bräck-vattensjö kantad med mangroveskog. Där bytte vi färdmedel till en katamaran, som roddes av vår guide på båtturen. Det var underbart att komma ut på vattnet och sakta glida fram längs med de små gröna öarna. Precis när vi lade till vid en av  dem såg vi en liten pojke i orange munkdräkt springa förbi. På ön fanns ett kloster med 26 munkar och ett tempel. Vi gick runt ett tag och tittade på de stora statyerna och målningar som beskrev Buddhas liv. Sen fortsatte färden till kanel-ön där vi fick se hur familjen som bodde där odlade och torkade kanelbark. Jag fick även användning för min nyinköpta mini-kikare för vi såg både en del fåglar och en 1 meter lång vatten-varan. På vägen tillbaka gjorde vi ett snabbt stopp på ett ställe som arbetar med att bevara sköldpaddor genom att ta hand om äggen och släppa ut sköldpadds-bäbisarna i havet när de kläcks. Vi fick hålla i två dagar gamla ungar. Åter tillbaka i tuk-tuken kunde vi konstatera att vi hade hunnit med att åka båt, få se vilda djur, fin skog, tempel och inhandla kryddor och se hur de framställs på bara två timmar, utan att stressa. Det kallar jag super-utflykt!
   På tåget mot flygplatsen satt jag bredvid en man som var statligt anställd och därför fick gratis tågbiljetter. Han frågade vad jag odlar i min trädgård där hemma.